hans erik balkom 

  

 

Redigerat 26 februari 2015

 

 

Bristen på sunt riskkapital utarmar Sverige som industrination

 

Dagens riskkapitalister är långt mindre riskbenägna än legendariske Gunnar Emanuel Sträng, så finansminister han var.

Den gamle otroligt stöddige socialdemokratiske rikshushållaren hade både hängslen och svångrem för att i någon mån mildra sin morbida skräck för att tappa byxorna. I takt med de politiska framgångarna lade han sig till med allt grötmyndigare fasoner av värsta brukspatronssort, trots sin povra bakgrund. Spekulationerna på svindyra fastigheter i Gamla Stan kunde han finansiera tack vare väl tilltagen avlöning som svenska folket bestod honom. Snart blev han rik som ett bergatroll och måste slå tjocka gummisnoddar runt den självdetonerande plånboken.

 

De senaste årtiondena har svenska riskkapitalister inte bara tillägnat sig dessa märkliga egendomligheter, i symbolisk bemärkelse får vi väl ändock hoppas, utan snarast spätt på med ytterligare paranoida krav på säkerheter.

 

"Draknästet", ett TV-program som dokumenterar riskkapitalisters undermåliga affärsintelligens

Man tror inte sina öron när man hör hur skiträdda, små förmenta riskkapitalister har mage att efter några minuters presentation totalt såga goda produktidéer, främst inom tillverkningsindustrin som de inte har en susning om. Dessa mediakåta små pluttar med Mats Gabrielsson och Sven Hagströmer i spetsen borde för evigt förpassas till orientens basarer med handel av kryddor och allehanda tingeltangel!

 

Under 2015 har en kommersiell tv-kanal åter parasiterat på kreativa människors skaparförmåga. Den här gången bygger det på ett brittiskt-amerikanskt koncept. I svensk tappning blir programmet lika urbota tråkigt som de tidigare krämartypernas versioner. Givetvis är detta en direkt reflexion av "drakarnas" oförmåga att skapa framtidstro parat med brist på humor och affärsintelligens!

 

Offentlig riskkapital är en chimär

I modern tid har inte en enda svenskrelaterad innovation nått sin kritiska affärsmassa med stöd av svenskt riskkapital. I den industrialiserade världen är detta sannolikt ett oslagbart rekord i feghet kombinerat med bristande affärsintelligens.

 

Ett av de senaste exemplen är IP-telefonibolaget Skype som idag har ett bevisat marknadsvärde på fantastiska trettio miljarder. När företaget grundades av en driftig entreprenör för bara något år sedan, kunde han inte ens skrapa ihop till de initiala kostnaderna för att bilda bolaget i Sverige. Företrädare för både privat och offentligt ”riskkapital” är nu, liksom så många gånger tidigare, oåterkalleligt akterseglade och landet har snuvats på många välbehövliga skattemiljarder och arbetstillfällen.

 

I min verksamhet som specialist på centrala näringslivsfrågor möter jag innovativa människor som stångat sig blodiga mot de betongväggar som omgärdar vad byråkrater kallar "offentligt riskkapital". I realiteten handlar det om förtäckta sysselsättningsbidrag till alla möjliga, ofta tveksamma projekt av kortsiktig natur. I min hemkommun har exempelvis ett, i för sig duktigt städföretag, fått bidrag till att förse städerskorna med små kärror som har plats för alla städattiraljer. Mycket praktiskt men vad tusan har det med kompetensutveckling att göra?

 

Mönstret är i stort sett likartat över hela landet även om vissa regioner i norr intar en föga smickrande tätposition. Stora skattemedel som dränerat välfärden har slängts efter s.k. callcenters som regelmässigt lämnar regionen när bidragen är förverkade. Politikerna har ingen realistisk uppfattning om vad som krävs för att skapa riktiga, närande jobb i en ständigt föränderlig omvärld.

 

Ny realpolitik fordras

Det privata kapitalet satsas också kortsiktigt. I dag är det olönsamt och krångligt att ta ett finansiellt ansvar på lång sikt. Därför är det kategoriskt nödvändigt att det blir möjligt för seriösa finansiärer att med vettig lönsamhet kunna satsa på svenska innovationer. Dagens förmenta riskkapitalaktörer måste förpassas till de krämaraktiga marknader där de hör hemma.

 

Min ödmjuka förhoppning är att den nya generation realpolitiker - befriade från grötmyndiga översittarfasoner - skall inse hur kolossalt viktigt det är för allas välfärd att det finns tillgång till reellt riskkapital inom landet. De flesta svenska entreprenörer som idag skapar arbetstillfällen och betydande välfärd i andra länder, skulle helst vilja verka i sitt fädernesland. Konstigare än så är det faktiskt inte!

 

»  Skriv gärna vad Du tycker på denna länk. Ditt nlägg publiceras i dierkt anslutning till denna debattartikel.

 

© 1998-2017    Hans Erik Balkom     0762-19 91 00       e-postlänk