hans erik balkom 

  

 

17 april 2009

 

Svenska Kyrkan ger sina synpunkter

 

Hej Hans-Erik!

Tack för ditt e-brev! Du har bett om en kommentar till din artikel. Det du tar upp är komplexa frågor att svara på i ett mail. Det kan ofta vara mer givande att samtala om dem med någon som finns i någon församling nära dig. Man kan nämligen ha olika uppfattningar även inom kyrkan i frågor om moral och livsstil.

 

Övergripande kan man säga att problemet med att få ihop tron med sina gärningar är ett närmast klassiskt problem som kyrkan brottats med sen den kom till. Redan i Paulus skrifter kan du hitta argumentation om hur ovärdigt de tidiga församlingarna levde i hans ögon, se till exempel 1 Korintierbrevet kap 11, från vers 17 (Nya Testamentet). Under kyrkohistorien har rörelser bland munkar/nunnor och gräsrötter med jämna mellanrum framträtt för att mana till moralisk resning, då kyrkan enligt deras uppfattning fallit. Att vara kyrka kan innebära inte minst detta: att flära sig leva med att båda man själv och andra gör fel och ändå vilja stanna kvar i kyrkan.

Svenska kyrkans lära, och även många andra kyrkors, är att det i princip inte finns några ursäkter för kränkningar och våldsgärningar av något slag, utom det våld som kan krävas vid självförsvar. Däremot finns det förlåtelse för den som känner att han eller hon behöver den. Den som har gått snett kan alltid vända om och hitta in på rätt väg igen. Ingen är lämnad utanför. Det är aldrig för sent att vända om.

 

När vi kommer in på privatmoralfrågor finns det utrymme för diskussion. Det finns ingen enhetlig överallt gällande moralkod i Svenska kyrkan vad gäller detaljerna. Det kan bero på flera saker, kanske för att kyrkan länge varit en statskyrka som fram till 1950-talet tvångsanslöt medlemmar? När nästan ett helt folk tillhör samma tro kan det vara svårt att inordna alla under samma tak. Det kanske inte ens är önskvärt med den sortens kontroll. I Svenska kyrkan finns däremot olika trostraditioner och uppfattningar som kan vara mer eller mindre reglerande bland dem som bor inom ett visst geografiskt område eller nätverkar över hela landet.

 

Om inte kyrkan vill vara en kontrollerande moralpolis kanske det måste få vara just så öppet och fritt det som det nu är. Människor är både goda och onda. Människor gör gott och gör ont. Frihet under ansvar! Detta gäller även präster. De instrument Svenska kyrkan har för att inte släppa allt vind för våg är olika typer av prövningsinstanser. Anser man att en präst handlat fel eller lever på ett sätt som krockar med ens uppfattning om hur en kristen ska leva, kan man antingen själv framföra sina åsikter till prästen ifråga eller göra en anmälan till biskopen eller domkapitlet i det stift där prästen tjänstgör. Domkapitlet gör, om ärendet kan anses vara allvarligt, en prövning av om prästen kan anses ha till exempel skadat kyrkans anseende (det beror lite på ärendets karaktär). Som du säkert vet har Svenska kyrkan i några av de fall du tar upp riktat skarp kritik mot och i ett av fallen till och med tagit ifrån en präst rätten att utöva ämbetet att vara präst. Domkapitlen gör grundliga utredningar av vad som har hänt. I domkapitlen sitter t ex också alltid en person som är eller har varit sekulär domare med. Du kan läsa mer om domkapitlet här: http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/kyrkoordningen/filer/KO-kap-09.pdf

 

Svenska kyrkan har högt förtroende för sina präster. Det görs en prövning av alla som vill bli präster och utan godkänd antagningsprövning kan man inte bli präst i Svenska kyrkan. Väl vigda står alla präster under biskoparnas tillsyn. Det är biskopen i stiftet där prästen tjänstgör som har de yttersta ansvaret för den tillsynen. Det är så Svenska kyrkan och andra episkopala kyrkor är organiserade.

Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig igen.

Med vänlig hälsning

Anna Malmqvist
INFORMATÖR
SVENSKA KYRKANS INFORMATIONSSERVICE

 

© 2009-2017    Hans Erik Balkom     0762-19 91 00       e-postlänk